Runoja Sipoosta, osa I / Dikter om Sibbo, del I

Jag älskar sibboskogarna

Jag älskar sibboskogarna,
det märkte jag igen i dag.
Vårvindarna böljar som vågor
stönande i topparna.

Nu kommer Solen
och hjärtat öppnar sig vitt.

Jag älskar sibboskogarna,
det märkte jag igen i dag.
Höstvinden vinkar åt sommaren,
och vattnet faller kallt.
Nu lyser Solen för kortare tid,
jag stannar i skogens skydd.
Skogen beskyddar, skogen vakar,
skogen lugnar min längtan.

Jag älskar sibboskogarna,
som står där i vintern.
Kuvade, tysta,
tålmodiga i kölden.
De är som själva mandomen
ställda under arbetets ok.
Mandomens frontmän står
som snöiga skogar.

26