Runoja Sipoosta, osa II / Dikter om Sibbo, del II

9. Juldikt 1978

Ett barn föds, det är det nya årets början.

Från vintersolståndet växer Ljusbarnet

dag för dag. Det korta dagsljuset skildras med
barnet i krubban.

Den ljusa tiden blir så längre och då
sommarsolståndet kommer vid midsommar,
då är den ljusa tiden hellång och den skildras
som en trettioåring i sin fulla längd,

med Kristus.

Från sommarsolståndet börjar Kristus
lidandesväg mot döden som kallas
vintersolståndet. Vid ljusets vintersolstånd
börjar ljusets nya årskretslopp och växande på
nytt.

Dagsljusets gradvisa avtagande mot årets slut
skildras alltså som Kristus lidandesväg.

Så jämförs årets ljusskeenden med varandra och
man gör upp en exakt kalender över tidens lopp
enligt ljusets periodicitet. Den har fortsatt länge i
forntiden och fortsätter evigt, en oviss tid. Lju-
sets inverkan har varit nyttig för oss.

Ljusets inverkan är människans räddning.
Solen är vår räddare och Solen är vår frälsare.
Vi har Solen att tacka för mycket gott i vårt liv.
Vi har inte gjort Solen, men Solenergin gjorde
oss.

Tack och lov för din välsignade godhet, Sol.

23