Runoja Sipoosta, osa II / Dikter om Sibbo, del II

Kaija Tanskanen Dikter om Sibbo II 1996
Författaren har bekantat sig med livsstilen i Sibbo sedan
1950 då de nygifta Kaija och Pertti Tanskanen kom till
Spjutsund by i Sibbo på inbjudan av Toini och Paavo Kaarna.
Vi reste med båten Senta från Helsingfors till Mjölkviken i
Spjutsund, där båten övernattade. Resan längs kusten med
avstickare till flera bryggor räckte drygt två timmar. Paa -
vo Kaarna följde med oss med båten från Helsingfors. Perttis
faster Toini hade åkt på förhand för att förbereda besöket.
Väl framme blev vi omskötta på många sätt. Paavo tog oss
ut på en båttur från Kaarnalahti genom Srömmen, sundet
mellan fastlandet och Kitö ut mot öppna havet. Efter ca fy -
ra kilometer längs stranden nådde vi Kitös sydvästra udda.
Nu svängde vi åt höger in i sundet mellan Löparö och Kitö
(Löparö kanal) och därifrån till Insjön och längs Kitös norra
strand och över sunden kom vi tillbacka till Kaarnalas lilla
bukt i Mjölkviken. Jag uppskattade rutten till cirka tio ki-
lometer. Faster Toini hade lagat en smaklig måltid och ba-
kat färskt kaffebröd. Dagen övergick snabbt i kväll medan
värdfolket berättade om skärgårdsbornas liv. Då fanns det
ingen bilväg till Kaarnala. Man rörde sig mycket i båt från
ett ställe till ett annat. Till bostäderna på fastlandet bil-
dades stigar i skogen. Pertti och jag återvände till Helsing -
fors med buss från hållplatsen vid Spjutsunds skola. Det har
gått fyrtiosex år sedan den sommarresan när den här boken
kommer ut.

Kyrkorådet Paavo Kaarna dog 1957. Huvudbokförare Toini
Kaarna f. Tanskanen dog 1960. Då Toini Kaarna blev ensam
och inte hade barn, sålde hon Kaarnala till Pertti och Kai-
ja Tanskanen 1958 på villkor att hon ännu skulle få vistas
där på sommaren och bli annars omskött.

I denna bok beskrivs stämmningar, naturen och livsföringen i
denna trakt. Författaren tecknar bilder av invånarna i Sib-
bo, bl.a. dem som bott hela sitt liv i Sibbo.

Sedan 1972 har författaren Kaija Tanskanen bott året om på
Kaarnala. Behagliga grannar och bybor finns som inger en
känsla av trygghet och vid behov ger sällskap för samtal.
Vägen till de närmaste grannarna kan hållas öppen även om
vintern. Man har även åstadkommit asfaltbelaggning på
vägen ända till bussens ändhållplats på Kitö. öborna åker
för det mesta med egna bilar så bussarna kör nästan tomma.
Vägen från författarens hem Kaarnala till ämbetsverken i

56