12. Bröderna Gröhn på Kitö
De föddes som skepparsöner på Kitö
på tjugotalet och lekte där barndomslekar
under himlens vida valv medan havet
famnade hemön. Goda föräldrar
matade och klädde dem.
De gick från ön till skolan på fastlandet
i Spjutsunds rödmålade stockhus
på lärarinnan Anna Lundströms tid.
Över havets vågor eller isiga yta
med båt eller på skidor, i regn och solsken.
Någon drunknade, men Henry och
yngre brodern Holger Gröhn klarade sig med
livet i behåll. De liknar varandra och
det vita håret fladdar ovanför en vänlig blick.
Mannens sysslor övergick från fadern till
sönerna. Som vuxen var Henry sågmästare
och befrämjade byggnadet på många sätt.
Han skaffade en sjöduglig båt för fiske och
transport. Från ön kom man till fastlandet över
den först sextiotre byggda bron. Före det
anlitades båten.
I ungdomen mötte han den ljuva mön från
Kimito som omvälvde mannens värld. Vilken
ljuvlighet och skönhet omvärvde inte mön.
Henry ville inte tro sina ögon, förde på hjärtats
stora befallning Else till vigsel. Småningom fick
de en son.
Holger är byggare och målarmästare.
Han fann sin lycka i Lailas rosenkinder från
Kotka. En egen hustru, ljuv i kärlek. Fem barn fick de.
De ger sin kärlek nu till föräldrarna.