4. En dröm uppfylld
Jag hade drömt om att med egna ögon
se den ljuvliga, vita sandstrand
jag mindes sedan jag var fyra år.
Jag lekte på Ylisenjärvis norra strand
i Kontiolax Selki by, sommaren 1930.
Den vita sanden hade av vattnet
formats i vågformade veck.
Där satt jag som barn i den varma
sanden ock klappade den våta sanden
till kullar och sandkakor.
På kullen stack jag kvistar.
Det var min lekskog.
Sandkakorna åt vi på lek med
systrarna.
Där i sanden då jag lekte och de äldre
systrarna skötte om mig, visste jag
inget om världens gång. Jag var bara
lycklig.Upplevelsen av den lena vita
sanden är ännu ny och levande.
Ibland var vattnet längre ute
och dessa dagar var sanden torr.
Den kunde jag låta ringa mellan
fingarna, för nöjes skull.
Och solsken fanns det.
Dessa barnets lyckostunder var minnen
som bar mig sextiosex år till min
återkomst.
En sådan härlig, en sommars upplevelse
av den vita sandstranden krävde
tilltro till framtiden.Att invänta nya
stunder av hopp.
Jag har redan i min tidiga barndom
upplevt
nog gott att min livstro bibehölls.
Ibland kom någon liten stund av
uppfyllelse
att öka livskraften.