På vita vingar
På vita vingar döden för
som svaneflykt till förgängelse.
O, hur färdig till avfärd
är en mänska som druckit livet.
På vita vingar döden för,
minnena försvinner dock ej.
Vi bär till graven en syster, en bror,
var och en dör sin tur.
På vita vingar döden för.
Ej förgäves träffade jag en vän.
Till stöd, fröjd i det kalla livet
samtidigt levde vi.
På vita vingar döden för
vi kan minnas varandra.
Förgängelsen tar till slut mig,
förgängelsen, människans mål.
28