21. Till ödet
öde, jag stiger framför dig
utan att rädas och rädd.
Onda aningar om mina svaga krafter
tynger mitt sinne.
Bokslutet skall göras någon gång
och besvärens summa räknas.
Om jag gjort fel
i bokföringen kan du benåda mig.
Jag lyfter ej min hand till hinder.
Jag böjer mitt huvud,
tårarna av glädje och sorg
får jag väl gömma.
De ändrar ej mitt öde.
Snart låter du glädjen komma
och leker med oss
som du vill.
47