22. Svea är död
Vi träffas i bussen kitöborna och jag.
Så såg jag där igen då sommaren kommit
Hilding Sundström
“Hälsningar till Svea”
så sade jag till avsked.
Mannen ser allvarligt på mig
förlägenhet i blicken.
“Svea är död” sade han bara.
Där slutade talet.
Jag hade nyss besökt dem i deras
röda skärgårdsstuga vid Finska vikens
strand.
Ett äktenskap som varat sextio år
finns nu bara i minnet.
Det blev höst och kallt och Hilding
klarade sig ej i sitt ljuvliga hem.
Han trycker stadigt min hand
så går åldringen på egna ben
och vänder allt förgånget ryggen.
Han betalar busschauffören
ur egen plånbok.
Hållningen är som när han
stod rak vid rodret på en skuta
då han nu är på väg till anstalten.
Jag funderar över saken och är nöjd
med att Hilding är i skydd för vintern.
och kommer hem till sommaren
49