Runoja Sipoosta, osa III / Dikter om Sibbo, del III

6. Månsken i frostnatt

Månens silverbro
lockar vandrare
över sundet.

Jag fantiserar på att månens bro
vandrar en liten tös

vid sidan av sin mor,

som skyndar på stegen

för att hinna med tösen.

Och den lilla tösen, Ida Emilia

går hastigt

så den vita sidenklänningen svajar
längs månens silverbro i frostnatten
för att nå motsatta stranden.

Där vantar den nattsvarta
sammetsskogen.

Ingen vet, vad skogen ger.

Köld, värme, skydd, värnlöshet.
Ingen vet varför de skyndar

dit till stranden mittemot,

till ett okänt öde,

längs månens silverbro

för att besegra livets svårigheter.