Runoja Sipoosta, osa III / Dikter om Sibbo, del III

22. Svart fågel i skogen

Den sjöng ut

ett skärande ski.

Ljudets udd trängde djupt i mitt hjärta.
Ingen kan väl tolka

tonens djupaste innebörd.

Den resonerar mitt sinnes smärta,

kan min käraste besegra döden.

Kan han ännu få komma

till mig på egna ben från sjukhuset.

Efter en väntans vecka

fick jag goda nyheter.
Operationskrisen övervunnits,
konvalescensen börjat

och patienten kommer hem.

Spillkråkan sjunger nu

sin glada sång i morgonskogen.
Spillkråkan tänker djupa tankar,
färgen är svart och huvudet bär
en liten, liten röd hätta,

en liten, liten röd hätta.
Spillkråkan trummar med näbben
på en trädstam och är då stark.
Spillkråkan är en svart fågel

som sjunger sorger och glädje.