Runoja Sipoosta, osa III / Dikter om Sibbo, del III

23. Göken gal

Denna tidiga morgon,
vårens första gök

gol mig nio levnadsår.

Nu är det den nittonde maj
i nådens år
nittonhundranittiotre.

Jag låtsas tro det

evigt minnesvärda
hemliga

budskapet.

Morgonen är ljuvlig och
jag kan inte undgå

en härlig känsla av hänryckning
då vi står i det lugna ljuset
på vår hemtrappa.

Kom granne och se

hur spådomen,

vidskeplig,

går i uppfyllelse for mig.

Vi uppehåller leken.

Kom och fråga mig

håller magin ännu,

lever jag ännu

år tjugohundratvå.

Och tar mig Döden då verkligen.